Heja anna pelins iphone.
Iallafall.
Jag har otalt många gånger kommit fram till att det är ohälsosamt för mig att resa.
Jag vet bara inte hur man går tillbaka till att leva på halvfart i Lund, när man sovit 4 timmar per natt 8 dagar i ett helt otroligt paradis.
Att pudersurfa ovanför molnen i bara tröja och strålande sol nästan 4 kilometer upp i luften.
Hur en kväll på hallands nation någonsin ska kunna mäta sig mot en afterski på la folie douce, panda eller saloon.
En KB-kväll mot hotellrave med 20 pers på 6 kvadrat för att sen svettas ihjäl med Kim bredvid Nause på Malaysia.
Saras och mina schweizare och nederländare. Människor från hela världen.
En croissant på 3500 meters höjd.
Till att sitta på röven i Lund, plugga, jobba.
Jag vill inte leva långsamt.
Kan inte.
Allt känns så otillräckligt och meningslöst i jämförelse.
Var gång jag varit iväg känner jag samma klump.
Känner för att ta bort allt och alla från instagram.
Kan inte med att ha så lite liv att jag lägger ut vad jag käkar eller att se andra som är på promenad.
Jag blir så arg på mig själv som ens undrar över sånna saker.
Att se på serier där fiktiva personer är med om en massa grejer och jag sitter här på min röv.
Detta passiva liv.
Sånt jävla slöseri
Resan var helt underbar, bättre än jag någonsin kunde föreställt mig den.
Jag är så otroligt tacksam för den, för mina gamla och nyfunna vänner.
Ska skriva mer om den en dag snart.
Ikväll kanske.
En onekligen lite sorgsen puss
nog för nu.
frankrike ❤️
